Malin Slotte zappar mellan kanalerna

Realityserie

Hjärtskärande bönder

8 Dec , 2010, 22.42 Malin Slotte

 

Det var ett hjärtskärande avsnitt av Bonde söker fru i kväll, riktigt gripande faktiskt. Bonden Tomas, den blyge gammelpojken, brast ut i gråt när det stor klart för honom att alla tre kvinnorna på hans gård ville åka hem. Två av dem tyckte att han ”var en jättefin kille” men kunde inte se honom som annat än en vän, den tredje var villig att ge honom en chans men tyckte att han ignorerat henne och visat mer intresse för de två andra kvinnorna.

Dejtingsåpor kan vara det mest ansträngda och konstlade som finns. Bonde söker fru är också ansträngt och konstlat – här kryllar av klyschor, ord som egentligen inget betyder. Men ibland glider den fåniga masken av och de äkta känslorna blottas. Det är förstås det som alla realityserier strävar efter, Bonde söker fru kanske mer än andra eftersom den serien faktiskt riktar in sig på folk som är allt annat än relationsproffs. Bönder som söker kärleken. Bönder som bor på landet där det är långt mellan gårdarna och kvinnfolket flyttat till storstäderna.

I praktiken är det förstås inte bara de som behöver hjälp med att få till det som deltar. I årets svenska omgång har vi en ung, rik rödhårig bonde som trots sin ringa ålder verkar veta mer om hur man behandlar det motsatta könet än alla sina medbönder tillsammans. Därtill är det en lite äldre välbehållen, frånskild bonde och en kvinnlig bonde vars friarkandidater minsann inte är några muntergökar. Och så Tomas, som verkligen verkar behöva hjälp på traven för att hitta det han säger han längtar efter: någon att älska.

Tjänar det syfte de utger sig för att ha – att hjälpa relationshämmade att hitta rätt – gör den här typen av serier sällan. I slutändan är det inte de som behöver det bäst som finner kärleken. Lite som i Killinggängets Torsk på Tallinn där den harmynte ungkarlen som gillar dansbandsmusik åker hem lika ensam som han kom.

, , ,

7 kommentarer

  1. Tommy skriver:

    Malin! Kan du snälla förklara för oss vad ”Tuuri” betyder som samhällsfenomen, ögonblicksbild och fyr i teveproduktionen? Vart är vi på väg, vem är de där människorna – framförallt varför? Jag skämtar inte.

  2. Martin skriver:

    Du har rätt angående bondesåpan. Jag såg gårdagens gråtkalas och det var lite plågsamt att se när programledaren tröstade med orden ”det är bra att du gråter”.

    Klart att det är bra! Det är ju bra TV.

  3. Malin Slotte skriver:

    Tuuri, är inte det världens längsta reklamfilm?

  4. Eva skriver:

    Usch va trist, rikssvenska tidningar och internet svämmar över av dessa ansikten och dokusåpor, och så surfar man till Hbl – och vad hittar man här?? /Boende i Sverige

  5. Malin Slotte skriver:

    Det var plågsamt, väldigt naket och utlämnande för den stackars bonden. Hoppas det fanns nån i teamet som kunde ta bättre hand om honom än programledaren.

  6. Jessica skriver:

    Hej! Kul blogg! Men varför så mycket svt-program?

  7. Malin Slotte skriver:

    Kul att du tycker det Jessica! Det här är en blogg om ditt och datt som inte ryms med eller riktigt platsar på Hbl:s dagliga tv-sida (där vi noggrant bevakar de inhemska kanalernas utbud). Hade tankar jag ville dela med mig av om dessa svenska tv-fenomen, och jag tror också att många ser på dem här i Finland.

Kommenteringen är stängd.