I kväll var det så igen dags för årets kontroversiellaste tv-program i SVT, Året med kungafamiljen. Lika traditionellt som detta program är börjar den uppblossande diskussionen om hur denna bevakning ska skötas vara. Eller rättare sagt, graden av kritiskhet i detta program. Lite förenklat skulle man kunna åskådliggöra polariseringen genom dessa två klipp: det som en del ser så här ser andra som detta.
Det fanns en förtjänstfull artikel från TT Spektra i dagens tidning, som åskådliggjorde problematiken och vägde argumenten mot varandra. I år är frågan mer aktuell än någonsin på grund av det tilltufsade rykte det svenska kungahuset har fått under året efter boken Den motvillige monarken, TV4:s granskning av drottningens fars nazistkopplingar och varför inte också prinsessan Madeleines snöpligt avslutade förlovning.
Talande var att statsöverhuvudet självt inte gav någon intervju för programmet i år. I stället var det kronprinsessparet som ställde upp, och fick tala om hur de mindes bröllopsdagen. En del Finland blev det också med glimtar från parets besök i Lahtis och Helsingfors tidigare i höst. Victorias utsaga att ”Finland är speciellt” följdes beklagligt nog inte upp av någon följdfråga.
Argumentet för denna typ av bevakning är att syftet inte är granskande – det finns andra med det uppdraget – utan rapporterande, redovisande. Kronprinsessparet behövde inte kommentera årets skandaler med hänvisning till att de inte gällde dem (Hbl 3.1), vilket kan tyckas överdrivet försiktigt och rent av lakejmässigt. Fråga kan man väl, även som försynt hovreporter? Även om svaret högst antagligen blir ”inga kommentarer”.
I övrigt måste man än en gång gratulera Victoria till valet av make. Medan Bernadottarna alltid uttryckt sig trevande är man fullständigt trygg när prins Daniel öppnar munnen. Han uttalar sig med precision och eftertanke. Ur den prinsens mun hoppar inga grodor.
Året med kungafamiljen, Daniel Westling, Den motvillige monarken, Grotesco, Kalla fakta, kronprinsessan Victoria, prinsessan Madeleine, SVT, TV4
