Malin Slotte zappar mellan kanalerna

Dramaserie

Säg mig vad du ser på …

13 jan , 2011, 00.48 Malin Slotte

 

Pratade med en kollega i dag som följt den tyska dramaserien Klimawechsel i Yle Teema. En serie i sex delar av Doris Dörrie om kvinnor i klimakteriet. En bra serie som var svart i kanterna och djärvt tog ut svängarna, och vars första del också jag gillade – men sen blev det inte mer.

Så är det ofta. Jag ser i jobbet inledningen på de flesta serier som börjar i finländsk tv, och sen slutar det där. Det är förstås en praktisk omöjlighet att hålla koll på varje serie som sänds, men börjar man riktigt tänka efter är det en försvinnande liten del av allt som sänds som man hinner följa. Man vill och ids följa, i ärlighetens namn.

I bästa fall går det en dramaserie åt gången på tv som jag hänger med i (det är lite annat med realityserier, dem ser man på på ett lite annat sätt än fiktion), men då snackar vi också om slaviskt beroende där ett missat avsnitt är en frustrerande förlust. Det här innebär att det är ungefär fem serier om året jag troget följer.

Det är knappast något unikt tittarbeteende och det kan ju verka deprimerande för tv-serieproducenterna, men att det ändå finns ett så stort utbud beror förstås på att folk gillar olika. En del är mera lagda åt det lättsamma hållet, andra gillar tungviktsdrama, vissa föredrar glamour och verklighetsflykt, någon är pigg på action och pangpang, en annan går igång på ödlor från yttre rymden.

Förmodligen avslöjar ens tittarvanor en hel del om en som person, även mer djupgående saker än kön, ålder och social tillhörighet. Vilka berättelser fastnar man för, och varför? Vilken sorts berättande dras man till? Hur ser grundberättelsen i ens favoritgenre ut, en berättelse som man av någon anledning vill ta del av om och om igen?

Säg mig vilka serier du följer och jag ska säga dig vem du är.

, ,

2 kommentarer

  1. Stefan skriver:

    Jag ser alla SVTs dramaserie. Nu väntar jag med spänning på del 2 av Bibliotekstjuven! Men visst gör jag undantag och ser säsongs serier som Solsidan och Sommarpratarna! Det ska var snyggt producerat ögonfröjd och bra musik val och naturliga personer i TV rutan! Det finns en del duktiga finländare i TV rutan men ofta är hela programmet dåligt producerat. Strömsö är ett bra exempel med personer som inte alls ska var framför kameran och den där hemska musiken!

  2. Malin Slotte skriver:

    Sommarpratarna var bra! Man kommer långt bara med att föra intressanta samtal.

Kommenteringen är stängd.