Johan Bergströms och Bo Harringers film om Lule älv låter människorna som bor vid den komma till tals. Många visar sig bära på en sorg, för att inte säga bitterhet och vrede, mot den exploatering som skett av den natur de är uppvuxna i.
Älven är sig inte längre lik. Den är tämjd och kuvad av vattenkraften. För Kerstin Omma har den inte längre något liv, den är bara ett badkar som töms och fylls. Det handlar om människor som fått uppleva att de inte har mycket att säga till om.
Dokumentären handlar också om älven som arbetsplats, bland annat genom Stig T Karlssons svartvita bilder av skogsbruket och flottningen förr i tiden. Om detta berättar 82-åriga Uno Wiklund som arbetat hela sitt yrkesverksamma liv som flottkarl och timmerkörare.
– Det här kan inte vara mycket värt, sade Vattenfalls representant och spottade på marken när han kom och inspekterade Wiklunds gård som skulle dränkas av fördämningarna.
I dokumentären kommer också älven själv till tals i poetiska fragment. Dess stämma är en norrländsk kvinnas.
Programmet är en repris från 2008.
Älvens röst sänds i FST5 i dag söndag kl. 18.30.
2008, Älvens röst, Bo Harringer, Johan Bergström, Kerstin Omma, Lule älv, Norrland, Stig T Karlsson, Uno Wiklund, Vattenfall
