I dag har turen kommit till de storvulna, svällande balladerna i årets Eurovision Song Contest, låtar där både känslan och stämman är stark.
Sabina Babayeva – When The Music Dies **
Värdlandet Azerbajdzjan har satsat på svenska låtskrivare de senaste åren. I fjol gav det utdelning i form av en (medioker) vinnarlåt. I år fortsätter de på den doftlösa vägen med ännu en svenskskriven ballad. Varför ge upp ett vinnande koncept kan man anse, men man kan också tycka att det vore spännande om Azerbajdzjan lät lite azerbajdzjansk för en gångs skull, ens det år de arrangerar tävlingen. Även detta är en medioker låt, men konceptet brukar ju funka så det blir väl topp fem i år igen. Men jag tar mig friheten att bara dela ut två isblock av fem.
Ott Lepland – Kuula **
Estland försöker sig på en smäktande ballad, på estniska dessutom vilket ger låten en extra dimension. Men det hjälps inte, det är pampigt och tomt som en Bryan Adams-ballad. Till final ska väl denna själfulla sångare klara sig, men jag ger inte låten mer än två skäggstubbar av fem i betyg.
Roman Lob – Standing Still ***
Tyskland tävlar i samma genre som Estland, skäggstubbsgenren, men gör det bättre. Här har vi en distinkt hitlisteklättrare av pojkbandsballadmodell med en sångare som utseendemässigt kan försätta hjärtan i brand. Jag gissar att det uttrycksfulla ansiktet med hundvalpsögonen tar Tyskland till en placeringen bland de tio bästa i år, även om jag själv inte ställer mig vid scenkanten och jublar. Tre flanellskjortor av fem blir betyget.
Pastora Soler – Quédate Conmigo (Stay With Me) ****
Årets vackraste ballad bjuder Spanien på. En både innerlig och eterisk sak på spanska vars svävande känsla fint framhävs i videon. Jag tippar att Spanien placerar sig bland de tio bästa i år, och ger betyget fyra slowmotionlyft av fem.
2012, Eurovision Song Contest, Kuula, Ott Lepland, Pastora Soler, Quédate Conmigo (Stay With Me), Roman Lob, Sabina Babayeva, Standing Still, When The Music Dies
