Malin Slotte zappar mellan kanalerna

Okategoriserad

Svälten i presscentret

25 maj , 2012, 23.00 Malin Slotte

 

När ett land arrangerar Eurovision är det inte bara tv-sändningarna som ska klaffa. Också allt det praktiska för alla tillresta gäster; artister, delegater och journalister, ska flyta.

Att Azerbajdzjan satt sprätt på oljemiljarderna för att arrangera den här tävlingen råder det ingen tvekan om. Som jag nämnde i det föregående inlägget slukar säkerhetsarrangemangen säkerligen en stor del av budgeten, för de är de mest rigorösa jag varit med om som utsänd på en eurovisionsschlagerfestival. Och hoten finns ju också där uppenbarligen. Innan eurovisionskarusellen drog igång här kom det rapporter om att den azeriska polisen gjort tillslag mot terrorgrupper. En person ska till och med ha sprängt sig i luften under ingripandet och tagit en polis med sig i attentatet.

På presscentret råder säkerhetkontroll på flygplatsnivå, det vill säga väskan röntgas innan man släpps in. Det är inte unikt, så var det exempelvis också i Helsingfors. Men i går hade säkerheten här skärpts ytterligare. Då gick vakter med metalldetektorer igenom alla som skulle stiga på gratisbussen till presscentret. Väskan undersöktes och datorn knäpptes på för att kolla att den verkligen var en dator. Det är svårt att tolka detta som annat än en rädsla för ett attentat mot bussen som transporterar journalisterna från taxikön genom det avspärrade arenaområdet fram till presscentret – en sträcka på åtminstone en kilometer. Besvärligt och omständligt förstås, men samtidigt är man tacksam för att säkerheten tas på allvar.

Som allt annat på området är presscentret skinande nytt. Man har bullat upp med hundratals bärbara datorer som det är fritt att använda, så egentligen har jag släpat med mig en egen i onödan. Det man däremot inte har tänkt på är att journalister också behöver mat. Här finns tilltugg i alla dess former, från frukt och nötter till ost och baklava, och thé och läskedrycker – allt erbjuds gratis från diskar och stånd bakom vilka en representant från företaget som tillverkar produkten står. Men här finns i allmänhet ingen ordentlig, mättande mat. Någon gång bjuds det på en kebablikande rätt som tillverkas i stora lerkärl ute på gården. Också den är gratis, men tar snabbt slut och mättar inte på långt när alla journalister på plats. Tv-sändingarna startar vid midnatt lokal tid, så dagarna blir långa. Därför sitter man och svälter i presscentret i Baku.

En kollega trodde att det inte är någon tillfällighet att det är så krångligt med just maten, att det tvärtom är noga uttänkt av någon orsak. Men jag har svårt att se det smarta med hungriga journalister när väl syftet är att få så god publicitet som möjligt.

Kommenteringen är stängd.