Det här inlägget handlar om de solklara finalisterna i semifinal 1. De där låtarna som vi med säkerhet kommer att se gå vidare. Utan minsta darr på ribban, vare sig vi vill eller inte.
Ryssland: Dina Garipova – What If
Ååh, fantastiskt! Man vill bara fatta tag i sina bänkgrannars händer och resa sig upp, höja händerna och svaja i takt till musiken.
Lugn, skämtar bara. Det här är en svenskskriven ballad för en rysk The Voice-vinnare, varken mer eller mindre, men det lär räcka långt i den här tävlingen, tyvärr. Förlåt mig mina fördomar men det här låter just som en proffsskriven rutinballad för en tv-talangtävlingsvinnare. Jag medger att jag föraktar det slipade och opersonliga i konceptet – för att inte tala om förhandsvideons frikyrkoflört för att ge låten ett extaslyft på slutet. Larvigt och föga trovärdigt. Men men, låten är ju tydlig som det heter – och det kan man verkligen inte säga om alla låtar i den här tävlingen, att de är särskilt tydliga.
Danmark: Emmelie de Forest – Only Teardrops
Enligt vadslagningsfirmorna vinner Danmark i år. Om det kan jag bara säga att jag hoppas vadslagningsfirmorna har fel. Jag vet nämligen inte riktigt hur vadslagningsfirmorna tänkt där. I och för sig är det här fullt godkänt. Lite folkmelodi över det hela, upp-poppad folklore, man går lös på trummor, en pipig flöjt ackompanjerar, och sångerskan är ett okammat barfota naturbarn i sönderriven klänning och med en lätt hysteriskt klang i rösten. Men vinnarlåt – svårligen kan jag väl tro det? Det här ger nämligen inte den där vinnarkicken man vill ha. Jag står ut med att höra låten utan problem, men jag har inget behov av att höra den en gång till – än mindre köra den på repeat, vilket enligt mig definierar en vinnarlåt.
Nederländerna: Anouk – Birds
Den nederländska stjärnan Nanouk hör till världskändisarna i årets tävling. Ni vet hon med Noboyd’s Wife på nittiotalet. I förhandsvideon slår hon sig osminkad ner framför webbkameran i studion och drar hela låten i en sjungning. Jag förstår hur de tänkt. Låt hennes röst tala för sig själv genom att tona ner allt runtomkring. Visa hur vackert hon sjunger. Gör det enkla och avskalade till en grej. Det är klokt tänkt eftersom den här svenskskrivna låten i sig är så enkel och avskalad, nästan statisk, och lite skev på något vis i hur melodin trevar sig fram. Tankarna går till gamla sextiotalsschlagers, filmmusik, den drömskt febriga stämningen i Twin Peaks. Det är en av årets intressantaste ballader som knappast kommer att ha några som helst problem med att ta sig till final.
Ukraina: Zlata Ognevich – Gravity
Okej, låt oss tala klarspråk. Det här är min favorit i semifinal 1, och ska vi riktigt ta bladet från munnen är det enligt mig faktiskt det bästa bidraget i hela tävlingen. Jag hoppas innerligt att Ukraina vinner! På många sätt är det en typisk Eurovisionslåt. Pampig, smörig, växande – och med en mörk och fyllig mansröst som kryddar låten med ett afrikanskt element. Videon är en intagande och stilig flickfantasi och prinsessdröm. Här finns en sagostämning: en lummig skog, svävande diamanter, vita hästar med guldmanar, animerade sländor, fjärilar och fåglar – Ukraina generar sig verkligen inte. Det hade varit för mycket för många, men det går hem eftersom det både är ambitiöst och seriöst gjort. Härligt! Heja Ukraina!
Anouk, Birds, Dina Garipova, Emmelie de Forest, Eurovision Song Contest, Gravity, Only Teardrops, What If, Zlata Ognevich
