Jag fortsätter lista årets schlagerbidrag från botten till toppen. Vi befinner oss fortfarande bland de svagaste av årets 37 bidrag.
32. San Marino: Valentina Monetta – Maybe (Forse)
För tredje året i rad sänder San Marino samma artist och låtskrivare. Ralph Siegel, eurovisionsvinnaren anno 1982 biter sig envist fast i tävlingen även om det börjar bli uppenbart att hans tid som schlagersnickrare börjar vara förbi. I fjol var San Marinos discoballadhybrid faktiskt en av mina personliga favoriter, en åsikt jag var tämligen ensam om. I år satsar man på en renodlad ballad, tänkt att vara smäktande, men de facto ovanligt ointressant och intetsägande. En låt man är färdig med redan vid första lyssningen.
Ska det bli tredje gången gillt för Valentina Moletta? Knappast.
33. Portugal: Suzy – Quero Ser Tua
Mer är mer, hoppas Portugal och brer på ordentligt i denna latinska salsaröra. Här är det mycket på gång: trummor, kroppsmålning, flaggor, körflickor med eget litet koreografiskt nummer, kortkort, vindmaskin, LED-skärmar, pyroteknik – säg den eurovisionseffekt Portugal inte utnyttjar. Det till och med slutar med en utdragen hög ton och höjd arm. Har definitivt ett underhållningsvärde, men kan knappast kallas bra, snarare rätt daterat. Årets gammalmodigaste.
Till final? Nej då.
34. Georgien: The Shin & Mariko – Three Minutes To Earth
Georgien tävlar tillsammans med Litauen om att vara underligast i år. Den första minuten består av joddlande jam, därefter tar Shakira över, i denna obskyra rymdvisa. Man anar eko av David Bowies rymdäventyr på sjuttiotalet i gitarrackorden, men där slutar referenserna. Sitter liksom inte ihop.
Går detta till final? Vore mycket förvånad om.
