Malin Slotte zappar mellan kanalerna

Komediserie

Derek har hjärta

14 apr , 2015, 17.27 Malin Slotte

 

Den brittiska komikern Ricky Gervais är känd för serier som The Office, Extras och An Idiot Abroad, som alla visats i Yle. Hans senaste tv-produktion Derek (Channel 4 2012–14) har däremot inte synts till i någon av de inhemska kanalerna, däremot går den att se på betaltjänsten Netflix på webben. I påskas publicerades det rätt ojämna timslånga specialavsnittet som knyter ihop de två säsongerna på tretton avsnitt.

Derek kan kanske inte mäta sig med The Offices och Extras genialitet, men är trots sina skavanker en högst sevärd liten pärla. Gervais snille ligger i svärtan och smärtan i hans komik. Det finns många som gör liknande humor, men få förmår få den att kännas lika starkt som han. Derek har en lite annan infallsvinkel och ton än The Office och Extras där tragiken och komiken låg i huvudpersoner som ville vara något de inte riktigt kunde leva upp till.

Derek utspelar sig på ett ålderdomshem bland människor som världen glömt bort. Här fördrivs tiden i stillsam väntan på slutet under föreståndaren Hannahs (Kerry Godliman) omvårdande tillsyn. Hon gör sitt allt för att ta hand om åldringarna på bästa sätt, så till den grad att hon försummar sina egna drömmar.

På hemmet hänger ytterligare två personer som varken ser ut att bo eller arbeta där, snarare verkar de hålla till där i brist på andra sammanhang. Det är huvudpersonen Derek (Gervais), en speciell person som pratar grammatiskt inkorrekt och kanske inte är den skarpaste kniven i lådan, men som har ett hjärta av guld och är en stor djurvän. Han delar husvagn med vännen Kevin (David Earl), en arbetslös, alkoholiserad snuskhummer vars vulgära sexsnack döljer en enorm längtan. I första säsongen ses Karl Pilkington som ställets vaktmästare och han gör ungefär samma uppgivna karaktär som i reseserien An Idiot Abroad.

Ricky Gervais är aldrig rädd för att ta ut svängarna. I Derek ryggar han inte för det sentimentala, och visst slår det över ibland, liksom serien även har vissa andra balansproblem i sitt pendlande mellan sentimentalitet och vulgaritet. Men som helhet är den ändå högst sevärd. Den är en hyllning till godheten och vardagshjältarna, och dess skildring av de bortglömda och undanskuffade innehåller en hel del värme och empati.

Alla avsnitt kan ses på Netflix.

, , , , , , , ,

Kommenteringen är stängd.