På artonde plats kommer årets mesta powerballad framförd av en trebarnsmor/professor i humaniora. Jag gillar ju pampiga ballader i aftonklänning där sångerskan sjunger flämtande kraftfullt. Det påminner om Toni Braxtons Un-break My Heart utan att ens vara nära plagiat. Fast förstås inte alls lika bra. Det här borde rimligtvis vara final, och jag tror det kan gå riktigt hyfsat, placering 11 till 15 nånstans.
Bonus: Greklands bästa placering genom tiderna.
Grekland har vunnit en gång, 2005, med det här snygga numret. Jag var riktigt nöjd när de vann, vill jag minnas, även om jag inte riktigt lyckades förutse segern och hade andra favoriter det året. Men jag gav ändå bidraget fyra stjärnor och skrev: ”Etnopop med svinsäker hitkänsla. Det intressanta är den dramatiska och desperata versen, refrängen är mera trallvänligt mainstreampop.”
