Bästa Malin Slotte!
Vad vill du egentligen åstadkomma med att peka ut bidrag som ”sämst”, ”nästsämst” och ”dåligt”? Är det inte ett ganska onödigt gottande i brister och dessutom rätt elakt? Trodde man följde Eurovisionen för att man gillade den, men tydligen gäller det inte alla.
hälsningar Prillan A.
Tack för kommentaren Prillan A! Ja, så kan det kanske tyckas, att det är onödigt hårt att ranka bidragen på det sätt som jag gör, från botten till toppen. Får jag ändå påminna om att det är fråga om en tävling, bidragen kommer att rankas i ett betydligt större och mera synligt sammanhang än på min lilla blogg, från vinnaren ända ner till sistaplatsen faktiskt. Det kommer till och med att vara offentligt vilka som kommer sist i semifinalerna.
Så nog vore det ju underligt att inte få uttala sig om bidragens kvalitet av någon sorts hänsyn till deltagarna. Diskussioner om bra eller dåligt i Eurovisionen pågår ständigt före, under och efter tävlingen, det hör till. Att ranka bidragen är ganska vanligt i fan-nörd-kretsar – kolla exempelvis på YouTube. Folk utser sina favoriter och bottennapp. Jag tycker det är det som är intressant med den här tävlingen, tyckandet, att jämföra smaker, att folk tycker så olika, att se vad som går hem och vad som floppar, och att fundera på varför.
Jag gillar Eurovisionen, även om jag inte gillar alla bidragen – däremot gillar jag att diskutera dem.
Därmed sagt fortsätter jag mitt stretande uppför min högst subjektiva eurovisionsrankningslista där vi i dag landar på #36 där vi hittar Estland. Dessvärre, måste jag säga, för det finns mycket bra med detta. Ändå saknas det som trots allt är viktigast: en intressant låt. Det här är ju bara så trist och intetsägande, och förvånande nog är det samma låtskrivare som bakom Estlands fjolårsbidrag som ju var den bästa låten i hela tävlingen. Men den här gången fick de alltså inte till det. I fjol visade esterna också att de är bra på paketeringen, och scennumret är jättesnyggt även denna gång med sin Bond- och sextiotalsfilmkänsla och det till hälften beskuggade ansiktet. Artisten som är fjolårets estniska Idolvinnare är både skulpturalt magnetisk och har en spännande mörk röst. Utstrålning och ett snyggt nummer brukar man komma långt med, men helt utan hjälp av låten kan man knappast klara sig till final ändå. Tummen ner alltså för Estlands finalchanser trots allt. Killen skulle ha förtjänat bättre.
