I dag träder jag in i topp 20 i min rankning av årets eurovisionslåtar. Vad fort tiden går. Snart är det maj och skarpt läge. På #20 placerar jag Bulgariens radiolåt kryddad med både sampling och tribalvibbar. En av dessa låtar som lämnar mig rätt oberörd. Ja, det är modern och snyggt producerat, men än sen då? Refrängen tar kål på det intresse som versen lyckas väcka, texten är fånig. Jag orkar inte uppbåda några starka känslor vare sig för eller emot detta. Av mig får Bulgarien ett handslag och en guldstjärna och så är det bra så och vi kan gå vidare. (I tippningsterminologi innebär detta att jag tror på final och en placering i den övre halvan, men inte i toppen.)