På #16 petar jag ut Ungern, en ballad som kunde vara hur anonym och blek som helst, men som har viss dynamik och element som drar uppmärksamheten till sig. Det är ljusstavarna och hamrandet på stortrumman, det är visslandet, och inte minst är det jeanskillen med skäggstubben och den raspiga rösten. I övrigt är låten en hederlig standardeurovisionare, som det låtit under det här millenniet ungefär, inget nytänk. Tillräcklig stabilt och okej för att räcka till final, men det riktiga lyftet för att klara av att klättra upp till den övre halvan av resultattabellen saknas.