Bill friade på restaurang. Sookie gick på toaletten och när hon kom tillbaka var hennes vampyrälskare försvunnen.
Med den cliffhangern slutade säsong två av Alan Balls vampyrserie True Blood. Det är i alla fall det man minns. Resten, den dionysiska orgien och alla förvecklingar som säsong två spårade ur i, är inte lika fräscha i minnesbanken. Det hade alltså suttit med en resumé när den tredje säsongen av serien startade i måndags.
Enklare och mer behärskat lär det heller inte bli: ett lass nya karaktärer gör entré, varulvar introduceras, Alexander Skarsgård är mer lättklädd än nånsin och homoerotiken accentueras.
Bäst var True Blood i sin begynnelse, i det trevande mötet mellan människo- och vampyrvärlden personifierat i Sookie och Bill. Det var humoristiskt, lekfullt och rörande, en säregen värld olik annat man sett, också i vampyrgenren.
Men nu håller det på att bli för komplicerat. Relationsdramat har gett vika för en vampyrgangsterintrig där vampyrblod är den inkomstbringande drogen.
Ändå är det inte bara att ge upp en serie man troget följt i hela två säsonger (24 avsnitt = ett helt dygn). Inte än i alla fall. Av allt skräp som visas på tv hör True Blood ändå till det intressantaste.
Alan Ball, Alexander Skarsgård, Bill Compton, HBO, Säsong 1, Säsong 2, Säsong 3, Sookie Stackhouse, True Blood, TV2
