Games of Thrones i all ära, men den här vintern är det två SVT-serier som har fångat mig i sitt grepp. Det gäller 30 grader i februari som sänds på måndagar, och Äkta människor som avslutades i går.
Jag var lite njugg i min förhandsanmälan av 30 grader i februari när den startade för sju veckor sedan. Jag trodde det var fråga om ett betydligt mer enkelspårigt och konventionellt drama än serien visade sig vara. I synnerhet kändes porträttet av Glenn, mannen som åker till Thailand för att hitta kärleken, som problematiskt i sin oskuldsfulla naivitet. I första avsnittet visste han inte ens vad en smiley var för något när han chattade med kvinnor på nätet. Kom igen!
Nu är jag helt fast i Glenns (Kjell Wilhelmsen) desperata jakt efter kärlek. Han är det klassiska odjuret, för ful för att hitta kärleken på vanligt sätt i sitt hemland, men med en sårbarhet och ett hjärta av guld under den svettiga t-shirten. Som ett porträtt av den typiske sexturisten må det vara förenklat, för att inte säga rent av förljuget, men som en berättelse om att hitta kärleken träffar den inte bara rätt, utan rör sig också längs otrampade stigar. Och ändå är det i grunden en klassisk kärlekshistoria där man staplat upp en mur av hinder som ska övervinnas – att kvinnan hans känslor håller på att djupna för är en så kallad ladyboy är bara en aspekt av härvan.
Trettio grader i februari bjuder också på andra intressanta intrigspår, och förutom att upplägg och intrig är fräscha, är det här en serie full av goda skådespelare, både svenska och thailändska. Maria Lundqvist som strokedrabbad gåpåig bungalowföretagare och Lotta Tejle som hunsad hustru med lik i duschskåpet är bara några.
Säsongens andra tv-måste, Äkta människor, har aktiverat de receptorer för scifi jag trodde jag saknade. Genredrama lyckas sällan förnya sig och bjuda på något nytt, det är ofta samma story i ny förpackning, och har man inte fallenhet för just den storyn brukar det vara kört. Men liksom 30 grader i februari lyckades även Äkta människor trampa upp nya stigar, och dessutom skapa en rätt allvarsam klangbotten och ställa intressanta frågor i ett fantasifullt och delvis också rätt komiskt upplägg.
Serien tar oss till en värld där människans senaste modepryl är hubotar, robotar som ser ut och beter sig som människor. Men som alltid slår tekniken tillbaka, då de äkta människorna så småningom tappar kontrollen över de artificiella. Serien handlar förstås om mänsklighet, om var gränsen för den går.
Intressanta frågeställningar, associationer och paralleller föds ur detta. Det är fråga om ett tankeexperiment i lite samma stil som True Blood där vampyrerna särskilt i början var det nya de äkta människorna hade att förhålla sig till.
30 grader i februari, Äkta människor, Games of Thrones, Kjell Wilhelmsen, Lotta Tejle, Maria Lundqvist, SVT, True Blood
