Vi strävar vidare bland årets eurovisionsbidrag och tar oss en titt på det som känns gammalmodigt när det är dåligt, och kallas retro när det fungerar bättre.
Filipa Sousa – Vida Minha *
Jämmer och elände, här var det begravning. Jag är bekymrad över Portugal, inte heller i år får de till det. Även om de bjuder på det de borde kunna bäst: fado, klagosång. Gammaldags är bara början på problematiken. Det är nånting släpigt och krampaktigt över detta, hela upplägget skevar och svajar. Och det dansande paret är absolut ett element för mycket. Kanske är det här ett exempel på hur dysterheten när den drivs för långt slår över i (ofrivillig) komik. För inte är det berörd och gripen man blir av den svartklädda klagokörens lugubra miner. Final: icke. Betyg: en klagokör av fem.
Anmary – Beautiful Song **
Inte heller Lettland bjuder på nytänk, även om problemet inte är akut här. En trallvänlig och lättsmält metalåt (en låt som sjunger om sig själv) som låter som en korsning mellan country och Abba. En solig bagatell som är lätt att uthärda men som lämnar för få spår för att ta sig till final. Betyg: två leenden av fem.
Engelbert Humperdinck – Love Will Set You Free ***
Veteransångaren Engelbert Humperdinck, 76, är Storbritanniens trumfkort i leken. Han håller på det gamla visarvet med en ballad av det långsamma, smäktande slaget. Engelbert har varit med ett tag, han kan sin sak och gör sig inte yngre än han är. På nittiotalet vann Irland var och vartannat år med en präktig och stabil ballad. Det här påminner om de bidragen, och ifall inte Europas smak förändras radikalt tror jag det kan gå mycket bra för Engelbert. Topp tre i finalen gissar jag. Tre tonartshöjningar av fem blir betyget.
Joan Franka – You And Me ***
Nederländerna är för mig årets guilty pleasure. Ja, jag gillar låten. Faktiskt. Den doftar sjuttiotalets optimism och kampkänsla på ett trevligt retroaktigt sätt, vilket ju också framhävs på scen. Att det sen rent visuellt inte blev så estetiskt lyckat är en annan sak. Som helhet är nog numret mer gammalmodigt än nostalgiskt retro, och indianutstyrslarna – alla fjädrar och fransar – är ju fula som stryk. Jo, jag inser att detta inte kommer att gå till final, men för mig är låten ändå värd tre fågelpennor av fem.
2012, Anmary, Beautiful Song, Engelbert Humperdinck, Eurovision Song Contest, Filipa Sousa, Joan Franka, Love Will Set You Free, Vida Minha, You And Me
