Malin Slotte zappar mellan kanalerna

Komediserie

Polarna, naveln och Nordpolen

28 mar , 2015, 00.00 Malin Slotte

 

Seinfeld och Solsidan. Det är serier som kommer för en när man ser den finska komediserien Napamiehet. Det är inget dåligt betyg, och helt klart verkar man ha sneglat mot internationella förebilder och ha en ung publik som är uppvuxen med skarpt iakttagen social klumpighetshumor i sikte. Så är Napamiehet också en serie ursprungligen producerad för Nelonens nättjänst Ruutu där alla nio avsnitten publicerades den 6 mars.

Bakom serien står skådespelarna Janne Reinikainen och Tommi Korpela, som skrev in sig i den finska tv-komedihistorien 1998 med Yles Venlabelönade sketchserie Studio Julmahuvi. I Napamiehet spelar de både huvudrollerna och har skrivit manus. För regin står Reinikainen. Därtill lockar serien med skådespelare som Laura Birn, Hannu-Pekka Björkman, Peter Franzén och Minna Haapkylä i mindre roller.

Att driva både med sig själv och den bransch man är en del av, är ett beprövat komedigrepp ute i världen. I Finland är detta ett mindre prövat kort, men Napamiehet gör ett försök i den riktningen. Skådespelarna låtsas spela sig själva och ibland får vi även inblick i deras bransch. Förutom Janne och Tommi är Tero Koponen en återkommande figur som spelar deras egensinniga polare Tero, och Inga Björn är Jannes ryskspråkiga akrobatfru Inga som mest dinglar i rep.

Det är självfallet riktigt skruvade ”självporträtt” som bjuds, där töntigheten och självupptagenheten är rejält tilltagen. Mycket i serien består av rapp och bisarr dialog polare emellan, vilket varvas med scener där de beter sig pinsamt och ställer till det för sig. Miljöerna är Helsingfors södra kvarter och lägenheterna är som tagna ur en inredningstidning, det här är inga fattiglappar.

En återkommande sidointrig är Jannes och Tommis gemensamma projekt att testa sina gränser genom att göra en tvåmansexpedition till Nordpolen. I återkommande scener ser vi dem påpaltade vandra över isen med rimfrost i skägget.

Om serien hela tiden vore lika bra som den är när den är som bäst vore den lysande. Nu finns här svackor och transportsträckor, och avsnitten tenderar att bli roliga först mot slutet. Men dialogen har skruv och ju mer man lär känna karaktärerna desto mer överseende har man med att det inte hela tiden är på topp. Med inhemska mått är det här hög klass, och både sevärt och underhållande.

Napamiehet kan ses på ruutu.fi och i Nelonen lördagar kl. 19.30

, , , , , , , ,

Kommenteringen är stängd.