Malin Slotte zappar mellan kanalerna

Dramaserie

Blod, svett och svärd

20 Nov , 2015, 00.00 Malin Slotte

 

Vänner av serier som Vikings och Spartacus, ohoj! Och varför inte även fans av Games of Thrones och Sons of Anarchy, se hit! Den historiska serien The Bastard Executioner (FX 2015) är uppenbart gjord för en publik som gillar machoserier som utspelar sig långt tillbaka i tiden och har en extremt våldsam handling.

The Bastard Executioner tar oss till Wales i början av 1300-talet. Den historiska bakgrunden är att walesarnas kamp för självständighet slagits ner av kung Edvard I av England. När kungen dör och sonen Edvard II tar över ökar spänningen åter mellan Wales och England. De engelska baronerna använder brutala metoder för att förhindra uppror i sina walesiska län, och bönderna sätter sitt hopp till Gud.

I detta oroliga Wales introduceras hjälten Wilkin Brattle (Lee Jones) när han ligger i sin stuga och oroligt vrider sig till drömmen om en strid han utkämpade för flera år sedan som riddarkrigare. En minut in i serien kommer alltså den första massakern då blod skvätter och svärd penetrerar människokroppar. I en syn (i drömmen) uppmanar en änglalik gestalt Wilkin att lägga ner svärdet och börja leva ett fredligt liv som lantbrukare, och så har det också blivit. Hemma finns den gravida hustrun (Elen Rhys), men ödet vill snart annorlunda. Wilkin tvingas åter ta till svärdet då det uppstår en skattetvist med baron Erik Ventris (Brían F. O’Byrne). Mera blod och brutalitet är alltså att vänta, och Wilkin leds in på ett hämnduppdrag som resten av serien kommer att kretsa kring. Wilkin Brattle blir bödeln Gawain Maddox som lever bland fienden under falsk täckmantel ruvande på hämnd. Den listige Chamberlain Milus Corbett (Stephen Moyer, vampyren Bill i True Blood) är hans främste antagonist.

Seriens skapare är Kurt Sutter (ses även i serien i rollen som The Dark Mute med vanställt ansikte), mannen bakom framgångsrika serier som The Shield och Sons of Anarchy. The Bastard Executioner blev däremot ingen hit, utan lades ner efter första säsongen. Serien är i hela sin splatterråhet och allvarstyngda melodramatik mer camp än kvalitet, en grym hjältesåpa med mycket blod och testosteron. Visst finns här även ”starka kvinnor”, som det heter, och även en vriden tidelags- och skithushumor som tyder på något slags egensinne, men den här gången nappade det inte. Kanske för att detta i stor utsträckning redan gjorts (se ovan), och i flera fall också bättre.

Mer ointressanta dussinproduktioner har i och för sig sett dagens ljus, men att det inte blev mera av det här är ändå knappast att beklaga.

Den första och enda säsongens tio avsnitt finns alla att se på HBO Nordic.

, , , , , , , , ,

Kommenteringen är stängd.