På #8 placerar jag Albanien och en kraftfull ballad med en kvinna i långklänning som tar i från klackspetsarna och dramatiskt drar ut på tonerna när hon sjunger. Jag gillar urkraften i detta, och liksom det ”albanska”, att det här inte är västerländsk mainstreammusik utan har en anstrykning av något eget. Tyvärr kommer hon att sjunga på engelska i Stockholm, och någon symfoni- och liveorkester lär vi heller inte få se. Studioproduktionen går i aningen snabbare tempo och är mer klinisk, och som sagt på engelska, vilket slätar ut det hela. Nu är frågan hur detta kommer att klara sig i tävlingen? Blir det måntro som med det albanska bidraget 2014 One Night’s Anger som jag tyckte var en av det årets bästa låtar, men som alla andra avskydde och som inte ens tog sig till final? (Jag gillar det fortfarande faktiskt. Skarpt, ännu mer än årets också.) Det kanske är så att även detta är ett bidrag som bara jag gillar? Men kämpa på Albanien, ni har i alla fall ett fan! Jag hejar på er.
