Jag gillar talangdokusåpor, realityserier där folk tävlar i sånt de är bra på. Det kan vara allt från sång och dans till kläddesign och entreprenörskap. Att visa upp nåt man kan är så mycket mer meningsfullt än att sitta på en ö eller i ett slutet hus och hata varann.
Just nu är det av en tillfällighet mycket kocktävlingar på tv. I Fyran går MasterChef Suomi för amatörkockar och i kväll onsdag börjar Top Chef Suomi för proffskockar i Sub. De är båda pompöst amerikanska och slipat dramatiska, och som färdiga format plägar göra funkar de fint – visst går det att tävla i matlagning.
MEN – på en punkt slarvas det ofta i dylika program. Det handlar om klippningen. Man kan inte nog tydligt koppla samman bilden på det tävlande bidraget (maträtten/klädesplagget/modefotografiet) med det som domarna pratar om och som faller ur/går vidare/vinner. Project Runway slarvar på den här punkten, inte heller i America’s Nex Top Model hänger man alltid med. Och i de nya kockprogrammen är det inte heller alltid lätt att hålla reda på rätter, personer och omdömen.
Sånt irriterar.
Man kan inte nog underskatta tv-tittarens koncentrationsförmåga. Räkna inte med att hon kan hålla i minnet det hon ser mer än några sekunder. Klockan nio på kvällen är det inte mycket bevänt med koncentrationsförmågan.
America's Next Top Model, MasterChef Suomi, Nelonen, Project Runway, Sub, Top Chef
