I dag avsmakar vi de etniskt kryddade popcornen i årets eurovisionskastrull.
Pasha Parfeny – Lăutar *
Blåsinstrumentpartiet svänger järnet medan man klarar sig utan det som kommer däremellan – det vill säga själva låten – i Moldaviens intetsägande balkanpop (ja, jag vet att Moldavien inte egentligen hör till Balkan). Tror inte på final och betyget blir bara en trumpet av fem.
Rambo Amadeus – Euro Neuro **
Dra på trissor! Årets skämtbidrag från Montenegro är faktiskt roligt på riktigt. Visst blir man lite förtjust i den slitna snubben med den grånade skäggstubben? Det är fråga om en eurosatirisk pratlåt med grötrim och rostigt fiolgnissel. Låten i sig är ingen höjdare – två åsnor av fem är tv-bloggens betyg – men jag tror att Rambo Amadeus humor kan gå hem i de europeiska stugorna. Så pass bra att jag tippar att låten placerar sig bland de tio bästa i finalen!
Željko Joksimović – Nije Ljubav Stvar ****
Jag älskar balkanballader! Den här tävlingen har givit oss några riktiga rysare i genren genom åren, och i jämförelse är det här ju inte lika starkt. Ändå lyckas också den här låten hyfsat väl trycka på de rätta knapparna. Att det blir final råder det ingen tvekan om, och betyget räcker trots allt till fyra svagt glittrande konfettiregn av fem.
Can Bonomo – Love Me Back ****
När jag lyssnade igenom årets låtar var Turkiets svängiga piratdänga, som med en havsbris friskhet blandar judiskt och orientaliskt, den första som krokade sig fast. Det brukar kunna vara ett tecken på att låten är lite för simpel och att man snabbt tröttnar på den. Men den här håller för örats slitage. Aj aj kapten, så det svänger! Jag tror det går bra för den här slängiga marionetten i sin sladdriga långkofta. Fem i topp i finalen. Fyra årtag av fem är betyget.
2012, Can Bonomo, Euro Neuro, Eurovision Song Contest, Lăutar, Love Me Back, Nije Ljubav Stvar, Pasha Parfeny, Rambo Amadeus, Željko Joksimović
