I dag var det den andra repetitionsdagen i Baku. Den senare hälften av första semifinalens länder ställde sig första gången på scen i Crystal Hall. Det bidrag som faktiskt gjorde mest intryck i dag var Moldaviens, som jag ju helt dömde ut efter att ha sett förhandsvideon. Också Danmark Saluna Samay verkar vara en artist med DET.
Israels bidrag är väl vad man i de här sammanhangen brukar kalla ”en riktig låt”. Hoppas nåt knäppt och oberäkneligt kommer till i den slutliga scenshowen, i likhet med clownerna i videon. Det behövs.
San Marino har en låt som vinner på att framföras live, man blev helt galen på den där klämkäcka videon där Valentina Moletta inte alls kändes så där glad och sprallig som hon försökte verka. Det var inte trovärdigt, och det är hon inte heller på scen, åtminstone inte som tonåring i knallrosa t-shirt. Kanske för att hon verkligen inte är någon tonåring utan närmar sig 40. Det hade funkat bättre med en studsig och käck tonåring. Låten är snarare enerverande än tråkig.
Med (de förmodade) älvklänningarna på blir säkert Cyperns nummer fint. Jag gillar att grindgrafiken i bakgrunden fångar upp videons sagotema. En pigg låt även om inte sångerskan verkar supersäker.
Det är mycket bra artister med i tävlingen, och Danmarks Soluna Samay är en av dem. Hon är definitivt inte ointressant på scen och bidrar till att lyfta Danmarks harmlösa trallrock.
Som alltid blir jag glad av att se Rysslands gummor på scen. De verkar köra på i rätt samma spår som i den ryska finalen, med sina vackra folkdräkter och nävertofflor. En spis har däremot tillkommit på scen, och de planerar tydligen att tillaga en udmurtisk rätt under låten.
Hur intressant är Ungerns sångare på scen? Inte väldigt, i mina ögon.
Österrikes rumprap är fortfarande hopplöst dålig. Men jag tycker faktiskt förhandsvideon fungerade bättre – poledansarnas kroppsstrumpor med de påmålade kroppsdelarna var i alla fall lite ovanliga i sin småfräckhet. Då kunde man åtminstone bli lite indignerad över sexismen. Men nu: sällan har väl poledance varit så här oupphetsande.
Av alla manliga sångare som repeterat hittills tycker jag faktiskt Moldaviens Pasha Parfeny övertygat mest. Han verkar vara en underhållare som själv har kul på scen. Sånt smittar av sig, och jag börjar i motsats till vad jag tidigare hävdat tro att det här visst är en finalist.
Och de irländska tvillingarna kändes inte alls som en lika stor smäll i skallen som i fjol. Kanske är de fortfarande trötta efter resan? Eller så är det vi som har tröttnat på dem.
Buranovskie babusjki, Compact Disco, Ivi Adamou, Izabo, Jedward, Pasha Parfeny, Soluna Samay, Trackshittaz, Valentina Monetta
