I dag repeterade de åtta första länderna i den andra semifinalen. Några sjöng riktigt bra, andra verkar ännu ha numret på hälft, och vissa borde kanske ha tänkt helt annorlunda.
Serbien väljer att framföra sin balkanballad under en mörk himmel med ljusexplosioner. Det lät bra för Željko Joksimović, så har han också representerat Serbien tidigare både som låtskrivare och artist.
Makedonien väljer i sitt balkanrockbidrag att omringa sin scen med en operainteriör på LED-skärmarna och blixtra med spotlights. Kaliopi bekräftade att hennes röstomfång är en av tävlingens starkaste.
Nederländernas Joan Franka kändes däremot inte engagerad på scen i dag. Kanske gick all energi till att balansera upp indanfjädrarna.
Inte heller Maltas Kurt Calleja verkade släppa loss trots tappra moves på slutet av sin lite trötta standarschlager.
Malen verkade ha gått hårt åt den vitryske sångarens scenkläder. I övrigt känss det lite rörigt, nästan som om det gick rundgång i Litesounds dansbandsrock.
Problemet i den här tävlingen är i allmänhet inte artisterna utan låtarna. Portugals Filipa Sousa är ännu en artist som skulle ha förtjänat en bättre låt. Liksom hon uppträder i en gul Versace by H&M-klänning är det här en billigare variant av den riktiga varan, en Fado by Eurovision.
Ukraina verkar bjuda på en av årets häftigaste shower, och det tackar vi för. Och vad kul att en av Dannys dansare från Melodifestivalen fått åka till Baku. Sångmässigt är skillnaden märkbar mellan live och skiva, men Gaitana kanske vill spara på rösten i det här skedet.
Bulgarien framhärdar i att göra sin öststatsdisco utan dansare på scen. Jag är inte övertygad om att Sofi Marinova ensam klarar av att bära upp den här låten som jag för övrigt tycker är ganska bra. Inte ens i en långklänning med klös.
Eurovision Song Contest, Filipa Sousa, Gaitana, Joan Franka, Kaliopi, Kurt Calleja, Litesounds, Sofi Marinova, Željko Joksimović
