Det har blossat upp en diskussion på nätet kring kvinnobilden i Krista Siegfrids UMK-bidrag Marry Me. Det är bloggaren Linnea Portin i Vasa som initierat debatten med ett inlägg på sin blogg Häxbrygd. Där gör hon – utan att angripa Krista Siegfrids som person eller ens nämna henne vid namn – en frän och elegant analys av låttexten. Textrader som ”Baby, I feel like a sinner, skipping dinner to be thinner” och ”I’m your slave and you’re my master” får Portin att kalla låten en antifeministisk hejarklacksvisa.
Man kan förstås hävda att låten är ironi och överdrift, och än en gång – som vissa kommentatorer självfallet tagit chansen att göra – raljera över feministers avsaknad av humor. Låten handlar i korthet om en kvinna som vill bli gift till varje pris, är beredd att göra allt för att bli det, spela hans spel, byta efternamn, föda honom söta barn osv. Själv tolkar jag texten som en överdriven stalker-fantasi. Det handlar helt enkelt om en form av galenskap. Kyrkklockorna som säger ”ding-dong” är också en kommentar till låtens jagperson. Något som ytterligare talar emot en bokstavstolkning är artistens scenutspel som är allt annat än våpigt.
Men det gör inte nödvändigtvis diskussionen om hur man väljer att skämta och ironisera obefogad. Varför just det här ämnet och den här synvinkeln? Varför just det här budskapet? Är det roligt, är det fräscht, är det bra? Kanske kan man jämföra diskussionen med stereotypa bilder av minoriteter i exempelvis reklam. Vissa klichéer kan vara irriterande tröttsamma, hur mycket ironi som avsändaren än hävdar ligger bakom.
I schlagertexter är könsroller och stereotyper särskilt tydliga. Vad annat kan man vänta sig av en musikstil som inte är känd för sitt nyskapande utan bygger på en upprepning av schabloner. En liknande feministisk närläsning av schlagerpoesin gjorde Vega-journalisten Sebastian Bergholm i sin blogg år 2011. Då var föremålet det svenska ESC-bidraget, Eric Saades Popular. Tittar man noggrannare på den är budskapet att kvinnor dras till män med status, och ser en man bara till att bli populär får han äntligen ligga.
Förmodligen leker Marry Me med en mycket medveten dubbelhet. Det ska gå att använda låten på båda sätten. Både som en möjlig ironisk släng till besattheten kring bröllop och giftermål och en kittlande fantasi om kvinnlig underkastelse.
Varför måste man analysera så mycket? frågar sig en del kommentatorer i debatten kring Marry Me. Vad gäller schlagertexter verkar det onekligen så att man känner sig mindre beklämd om man låter bli. De håller sällan för en ideologisk granskning. Och kanske det i fallet Marry Me inte är texten som är det mest graverande och upprörande, utan de anspråkslösa musikaliska kvaliteterna.
Eric Saade, Häxbrygd, Krista Siegfrids, Linnea Portin, Marry Me, Popular, Sebastian Bergholm, UMK
