Nu är det spännande. Vi är snart framme vid topp tio i min rankning av årets eurovisionsbidrag. Av en händelse kom bidrag som är karaktäristiska för de östligare delarna av Europa på dagens placeringar. Jag är lite svag för det här sättet att tackla eurovisionsutmaningen.
11. Slovenien: Tinkara Kovač – Spet / Round And Round
Slovenien bjuder på en melodiös och omväxlande ballad som är väldigt eurovision i ordets positiva bemärkelse. Det händer hela tiden saker här, det finns en energi i framförandet, man blir inte uttråkad och melodin är ganska stark. Och för att igen återkomma till en käpphäst; liksom Israel borde ha valt sitt eget språk här tidigare hade man gärna fått sjunga på slovenska genom hela låten. Jag har personligen sällan något behov av att veta vad man sjunger i eurovisionslåtar, tycker slovenskan på slutet lyfter låten. Slovenien går vidare och har chans på topp tio i år.
12. Moldavien: Cristina Scarlat – Wild Soul
Moldavien bjuder på en öststatsballad med dramatik, mörker och mystik som får en krafturladdning i refrängen – det är ganska intressant. Visst måste det bli final för detta, och inte bara final, detta kan mycket väl vara en topp tio-låt beroende på hur den gör sig på scen.
13. Montenegro: Sergej Ćetković – Moj Svijet
Åh, dessa Balkanballader. Jag är svag för dem, även när de egentligen inte är så bra. Årets bidrag i genren hör inte till de riktiga rysarna i genren. Den här låten avfärdade jag först som tråkig. Men den har växt, trots att det varje år är med en låt som låter ungefär så här. Det är något med det balkanska vemodet som nyper till i hjärteroten. De här bidragen brukar gå till final, där det heller inte brukar gå dåligt för dem. Jag blir inte förvånad om det här placerar sig bland de tio bästa, även om jag själv har andra favoriter på de placeringarna.
