Nu är vi framme vid tjugosjunde plats i min eurovisionsrankning, det vill säga från och med nu borde vi bara snacka om finalister. Beträffande Cypern är jag dessvärre inte så säker på att det här klarar sig till final. Det är väldigt lågmält, även i ett startfält där det kryllar av ballader är det här anspråkslösa gester. En ledsen hipster och en gitarr, och mot slutet darrar några stråkar till. Det är i sömnigaste laget det. En så här avskalad visa hade krävt en väldigt stark melodi. Den här ropar efter fläskigare stråkar och en mäktig balkantrumma för att man inte ska nicka till.
Bonus: Cyperns bästa placering genom tiderna.
Cypern har kommit femma tre gånger, senast 2004, som för övrigt var ett bra eurovisionsår. Den här låten har det som årets bidrag saknar, det vill säga en väldigt fin melodi. Det här duger i vilket sammanhang som helst, det är en låt som håller att lyssna på som musik. ”Enkelt stråkarrangemang förmedlar en stor låt med filmmusikdimensioner. Naket och vackert. Bästa balladen.” skrev jag då det begav sig.
