Malin Slotte zappar mellan kanalerna
På #26 placerar jag Israel, en lågmäld pianoballad som är i det stillsammaste laget, men där arrangemanget med växande stråkar och i synnerhet artisten, gör det bästa av låten. Jag tycker han gör den på ett berörande sätt, och han är ytterligare ett exempel på en artist med en fängslande utstrålning i årets tävling. Han verkar dessutom ha en egen stil med den långa lockiga snedluggen som signatur – sådan originalitet är aldrig fel. Det borde räcka till final för Israel i år, med nöd och näppe, så pass hård är faktiskt konkurrensen.
Kommentarerna som RSS
