Tv-bloggen

Baku är en så intressant plats att man inte vill tillbringa all sin tid här i Eurovisionland. Den mesta tiden går visserligen åt till jobb och sömn, men jag har i alla fall försökt hinna med att bekanta mig lite med området jag bor i genom att gå på promenader.

Enligt hotellets hemsida bor jag i de så kallade finanskvarteren. Det låter flashigare än det är, även om National Bank och några andra bankers blänkande skyskrapor ligger ett stenkast bort. Här finns flera andra smärre bankkkontor som är som små skrubbar utan fönster man stiger in i. Bakom en lucka i väggen sitter en människa.

Jag begav mig ut på en promenad i omgivningen för att hitta en matvaruaffär. Matvaruaffärer är nämligen intressanta platser att besöka när man är utomlands. Har man inte tillträde till ett riktigt hem i landet man besöker, är matvaruaffären liksom det näst bästa alternativet för att skapa sig en känsla av hur vardagen levs.

De här kvarteren ligger långt borta från den tillrättalagda bild som visas i tv-sändningarnas vykort. Gatubilden är ett gytter, ständigt på gränsen till slum. Och i vissa fall är det slum, om husen är bosatta eller övergivna ruckel är inte alltid lätt att säga. Jag måste stanna när jag passerade en smal gränd där tvätten hängde på tork mellan husväggarna och marken var stampad jord. Det var som att i ett slag förpassas till medeltiden, och jag var på väg att gå in i gränden men hejdade mig. Det kändes som att gå in på någons privata gård. Inte heller känns det rätt att ta fram kameran och stå och fotografera andras elände.

Det gäller att se efter var man går när man promenerar i Baku. Trottoarerna är allt annat än släta. Asfalläggningen är liksom bucklig – tänkt puckelpist även om det inte är riktigt så extremt. Där gatorna är stenlagda har man liksom avslutat arbetet innan det är riktigt klart, med den påföljden att det kan vara stora hål i trottoaren och lösa stenar som ligger i ens väg. Man ska dessutom se upp så man inte ramlar ner i hålen som är branta källarnedgångar utan skyddsräcken.

Jag försökte först hitta en matbutik som finns utmärkt i min guidebok. Kanske skulle jag ha hittat den men jag kom mig inte över den kraftigt trafikerade gatan. I stället försökte jag leta rätt på den supermarket som mannen i hotellreceptionen märkt ut på min karta. Jag korsade flera gator vettskrämt springande med signalhornen tutande omkring mig tills jag äntligen kom fram till den plats där butiken enligt kartans markering borde ligga. Jag stannade och kände två taxichaufförers blickar bränna i mig.

– Supermarket? sade jag frågande.

De pekade i en riktning som jag började gå i, och efter ett tag hörde jag rop bakom mig. Flera män stod och gestikulerade att jag skulle svänga in i en liten gränd, det kändes som hela gatan var engagerad i mitt försök att hitta butiken. Jag gjorde som de sade, gick in i gränden, men såg inget som liknade butiksskyltning någonstans. När jag kom ut på andra sidan beslöt mig jag för att ge upp och gå tillbaka till hotellet.