I Vanda finns Betel, Jehovas vittnens huvudkontor i Finland. Där arbetar 150 vittnen utan lön, men de får mat och husrum i centret som är som ett samhälle i miniatyr. Förutom många nödvändiga samhällstjänster trycks tidskriften Vakttornet här.
Katrina Grönholm-Kulmala har gjort ett reportage om 22-åriga Daniela Sretenovic från Pargas som jobbar på Betel en sommar. Hon har ända sedan barn sett fram emot Harmageddon som en nödvändig reningsprocess för jorden då 144 000 utvalda kommer att återuppstå.
Reportaget följer den soligt leende Daniela i hennes vardag som vittne. Hon går på bibelstudiemöte och knackar dörr tillsammans med ett annat vittne. Gemenskapen är stark, alla verkar glada och vänliga. Att vara Jehovas vittne måste innebära en känsla av tillhörighet och att bli omhändertagen.
Grönholm-Kulmala har med små medel fått till stånd ett intressant program, kanske för att syftet inte varit att kritisera eller avslöja. Fördelen är att personerna öppnar sig och ger en inblick i hur de tänker. För ett ickevittne ter sig en del konstigt, annat fascinerande. Som hur himlen beskrivs som en plats där det blir ”släktforskning på hög nivå” då man inte bara får träffa döda släktingar utan också sina förfäder. För att inte tala om alla bibliska kändisar som är där.
Seportaget: Jehovas vittne för evigt sänds i Yle Fem i kväll torsdag kl. 21.00, repris lördag kl. 14.45.
Betel, Daniela Sretenovic, Ikuisesti Jehovan todistaja, Jehovas vittne för evigt, Jehovas vittnen, Katrina Grönholm-Kulmala, Seportaasi, Seportaget, Vakttornet
