Rumänien gör lite som Armenien i år: uppmärksammar eurovisionspubliken på omständigheter i sitt hemland. I det här fallet tillägnas bidraget alla de rumänska barn som saknar sina föräldrar som är gästarbetare utomlands. Gruppen har hållit på i tjugo år och är välkänd i Rumänien. Balladen framförs både på rumänska och engelska, och för ovanlighetens skull tycker jag den öppnar sig mera i engelsk tappning. Låten är helt okej, den är väluppbyggd och har en igenkännlig refräng. De här veteranerna lär veta vad de gör på scen, även om jag inte är övertygad om deras karismatiska lyskraft genom rutan. Final borde det räcka till. Någonstans i den nedre halvan kanske palceringen blir, mellan plats 16 och 20 ungefär?
Bonus: Rumäniens bästa placering genom tiderna.
Rumänien har kommit trea två gånger. 2005 vann de även semifinalen med detta bidrag, som väcker viss skräckblandad förtjustning i dag. Låten minns jag, och den är ett exempel på att det hänt saker i eurovision på bara ett decennium. Skulle någon komma med det här nu skulle det kännas lätt daterat och väldigt 00-tal. Det här är eurovisionskitsch: en hyfsat rivig låt, och ett lite smaklöst framträdande. Jag gav låten betyget fyra stjärnor och omdömet: ”Övertygande galopperande technopop med rymd i soundet, pipande panflöjt och energiskt hamrande på oljefat. Sångerskan är tävlingens säkraste, och på slutet halar man fram svetsarna. Tufft.”
