Den här gången behandlas låtarna i den andra semifinalen som ligger på gränsen till att ta sig till final. Det kan gå vägen med lite tur, eller så blir det besvikelse och tårdrypande tandagnisslan.
Makedonien: Esma & Lozano – Pred Da Se Razdeni
Låt mig få gissa vad som hänt här: Man har haft en början på en Balkanballad men kört fast. Versen har funnits men refräng saknats. Vad gör man då? Man spånar febrilt och kommer på att göra något helt – oväntat! Som att låta en en romsk artist ta hand om refrängen. Det här är med andra ord två låtuppslag sammanfogade till ett, vilket sällan är ett gott tecken. Tjänstemannen och den romska kvinnan må vara ett omaka par, men det är ändå lite uppiggande. Det blir i alla fall lite häftigt när den gamla damen tar över. Det här kan, trots uppenbara brister, gå till final just för att det är så egendomligt att man inte kan undgå att lägga märke till det.
Malta: Gianluca – Tomorrow
Vem kan inte gilla en låt som är glad och trevlig? Pigg. Käck. Svängig. Lite Beatleskänsla så där. Okomplicerad gladpop. Som dessutom vill värma oss med en gullig kärlekshistoria. Vem kan inte gilla sånt? Svar: jo, man kan. Kanske är man kallhamrad cyniker, men man kan. Den här låtens problem är att den gör sig bäst första gången man hör den, redan andra gången tycker man att man kan den, och tredje gången börjar man tröttna. Visst, det är harmlöst och sympatiskt, men här finns också något potentiellt irriterande som är knepigt att sätta fingret på. En inställsamhet kanske? Falskhet?
Schweiz: Takasa – You And Me
Sex frälsningsarmésoldater mellan 21 och 95 (!) gör en sextiotalsrockig bagatell med taktfasta hej-rop. Det låter härligt, men gruppen har fått lägga uniformerna på hyllan eftersom religiösa markörer inte är tillåtna i tävlingen och därmed sticker de inte ut lika mycket som ensemble (tack och lov kan man i alla fall trumfa med den äldsta artisten som någonsin tävlat i Eurovision Song Contest, släng er i väggen Buranovskije Babusjki!). Det bästa med låten är att den är enkel och lättfattlig, det sämsta att den är tjatig och bygger på en alltför simpel musikalisk idé. Frikyrkor brukar ha en svängig musiktradition. Det är ett sådant drag i låten man saknar.
Island: Eythor Ingi – Ég Á Líf
Islands lilla fiskevisa tar sig. Det är inga stora åthävor, det är rent och enkelt, men det vinner i längden eftersom det egentligen är en rätt nätt melodi. Jag gillar fisketemat i förhandsvideon, det långa håret, skägget, islandströjan – kör på det Island så sticker ni ut. Det är tack vare det – och att låten sjungs på isländska – som man undviker att göra det här till en alltför platt bagatell. Grooma för allt i världen inte Eythor till en metrosexuell eurovisionsartist, utan låt det vara lite grovt och vindpinat. Låt det dofta fisk om bidraget.
Ég Á Líf, Esma & Lozano, Eurovision Song Contest, Eythor Ingi, Gianluca, Pred Da Se Razdeni, Takasa, Tomorrow, You And Me
